Bollalt 2:8
De gamla bondgårdarna var kringbyggda och hade boningslängor med högstuga
och härbren, men dessa försvann undan för undan. Nya tider krävde större
ekonomibyggnader och bättre bostäder. Kvar i ursprungligt skick finns
emellertid kulturminnesgården i Bollaltebygget, den som Artur och Martina
Assarsson sålde 1935 för 6500 kr.
Så här poetiskt inledde Axel Ejwertz (1894-1972, filosofie hedersdoktor i
Lund 1971), sin skrift om Bollaltebygget:
”Gömd i ljung och löväng låg den gamla gården i
Bollaltebygget, när fil.kand. Harald Nilsson sedermera museichef i Landskrona,
upptäckte den på ett av sina etnografiska strövtåg i hembygden. Det var 1926.
Anläggningens med sin slutna fyrkant av byggnader var som en uppenbarelse från
flydda sekler, oberörd av tid och tilldragelser”.
Hembygdsföreningen genomförde en förändring för att återskapa den
autentiska miljön. Manbyggnaden hade moderniserats på 1800-talet, och för att
få tillbaka dess forna karaktär inköptes ett liknande hus i Jonsnahult.
Ryggåsstugan där revs och flyttades till Bollaltebygget, där den passades in
mellan de båda härbrena.
1980 förklarades Bollaltebyggetsgården som byggnadsminne, och 2009 blev
husen med omgivande hult och angränsande ljunghed Hallands tredje kulturreservat.
En vandringsled har anlagts kring gården.
Kulturminnesgården är öppen sommartid, och där kan besökarna göra sig en
föreställning om hur människor levde och verkade i forna tider. I fantasin kan
man se höskrindan skramla in genom vångaporten och höra korna råma i det lilla stallet.
I byggnaderna finns gamla redskap och bohagsting, och ryggåsstugan är dragen
till fest med allmogebonader och hängkläden. Minnena mumlar ur tystnaden.
Text från Jord och bonde A-H